Översvämning i en torr öken
Vatten och eld
Varje år svämmar Okawangofloden över och bildar ett stort vattenparadis i Kalahariöknen.
Massiva regn på Angolas höjder höjer vattnet i floden och det tar ca ett halvår för vattnet att ta sig från flodmynningen till öknen. I början är vattnet grumligt, tills kristallklart vatten flödar ut i Okawangodeltat, efter att ha filtrerats genom kilometervis av papyrus. Vattnet och elden formar den unika miljön, som går från att vara en torr öken till ett vattenland fyllt av rikedom. Vattenvägar täpps hela tiden igen, men betande elefanter och flodhästar röjer hela tiden nya vägar.
Djurlivet är rikt på land, men det myllrar även av liv i vattnet. Småfiskar och små krokodilungar finner skydd i den täta växtligheten under papperssäven. När papyrusflottarna senare sjunker ner till bottnen, så finns den skyddsgivande växtdjungeln inte längre kvar, vilket gör att småfiskarna riskerar mycket mer under sina simturer.
Än så länge blomstrar den förut så torra öknen, men olycka är på väg. Hetta och olja får den torra papyrusen att börja brinna och elden sprider sig snabbt. Många djur blir fångna på öar som bildats och dör i lågorna. Det är oftast de svaga, långsamma och unga djuren som blir kvar och slukas av elden. Men när aska, torka och död ligger över de vidsträckta områdena, så är redan nytt vatten på väg. Nytt vatten som ska fylla öknen med liv igen.
Varje år svämmar Okawangofloden över och bildar ett stort vattenparadis i Kalahariöknen.
Massiva regn på Angolas höjder höjer vattnet i floden och det tar ca ett halvår för vattnet att ta sig från flodmynningen till öknen. I början är vattnet grumligt, tills kristallklart vatten flödar ut i Okawangodeltat, efter att ha filtrerats genom kilometervis av papyrus. Vattnet och elden formar den unika miljön, som går från att vara en torr öken till ett vattenland fyllt av rikedom. Vattenvägar täpps hela tiden igen, men betande elefanter och flodhästar röjer hela tiden nya vägar.
Djurlivet är rikt på land, men det myllrar även av liv i vattnet. Småfiskar och små krokodilungar finner skydd i den täta växtligheten under papperssäven. När papyrusflottarna senare sjunker ner till bottnen, så finns den skyddsgivande växtdjungeln inte längre kvar, vilket gör att småfiskarna riskerar mycket mer under sina simturer.
Än så länge blomstrar den förut så torra öknen, men olycka är på väg. Hetta och olja får den torra papyrusen att börja brinna och elden sprider sig snabbt. Många djur blir fångna på öar som bildats och dör i lågorna. Det är oftast de svaga, långsamma och unga djuren som blir kvar och slukas av elden. Men när aska, torka och död ligger över de vidsträckta områdena, så är redan nytt vatten på väg. Nytt vatten som ska fylla öknen med liv igen.
Kommentarer
Trackback
